Först publicerat i Västamnalans Läns Tidning 1995
Stelhöftad svensk samba
gör ingen marknad till festival

 Nu är det gjort - vi har gått den av knallar, öltält och högtalare snitslade bana genom parkerna som kallas Arosfestival. Vi har gått man ur huse för att äta glass, snacks, snabbmat, köpa klockor, T-shirts och örhängen från fyrahundra meter knallar. Vi har stannat till vid någon vätskekontroll för att i tystnad dricka mellanöl för trettiofem kronor eller surt vin för trettio. Prata med varandra var det inte tal om för det var musik, från scener, öltält, eller inspelad från knalle-vagnar och nöjesmaskiner. Den hördes överallt samtidigt och lät, som tur var, för det mesta, likadant.
   Jag ska inte vara orättvis - de som tagit sig av banan har i lugnet bakom slottets murar, kunnat höra annan musik. Det har funnits annat att göra än äta, dricka, köpa - man har kunnat klättra upp för en vägg, hoppa från en byggkran eller cykla på en knasig cykel. Man kunde sitta i en bunke som snurrade runt samtidigt som den tungt suckande hoppade och man kunde se Västerås från ett pariserhjul - det var förstås kul.
   En radiokanal har oavbrutet talat om för oss hur roligt det är och ett teveprogram har, inte utan fantasi, lyckats fylla timmavis av sändnings-tid med att tala om vad som sker i parkerna. Oräkneliga gånger har de frågat människor vad de tycker är så bra med festiival och nästan alltid fått till svaret "Allt folk på stan."
   För det är "allt folk" som är det roliga. Det är roligt att se alla andra hälsa på varandra, trängas lite och känna att man är på fest till-sammans. Så vi går ut när stan bjuder.
   Tänk om arrangören vetat att till fester bjuder man deltagare - inte åskådare. Och sett till att det finns något som passar varje bjuden, gett gästerna tillfälle att prata med varandra och göra saker tillsammans.
Men en festival är tydligen något helt annat.
   De, som i likhet med general Dalborg, tycker att feststämningen ökar med meter knallar och stiger med decibellen, ska förstås också ha något för sin smak. Men eftersom deras nöje totalt dränker alla andras så föreslår jag att man gör om Rocklundas marknad till en Arosfestival, bara stoppar in ett öltält per tjugonde meter knalle och en väl förstärkt musikscen per knallerad. Så fick vi som gillar stadens parker slippa se dem upplöjda till åker den vackraste tiden på året.


Vi kunde ha en folkfest där istället!
En scen i Vasaparken vore inte fel. Vi kunde ha picknick där en dag - stan kunde tillåta oss dricka medhavt öl eller vin där den dagen. Från scenen kunde man höra någon av stadens teatrar i små scener om Västerås historia, elaka nummer om våra politiker eller kanske kunde det gå vissångare i Bellman-kostymer kring våra filtar. Det kunde säljas saker - spännande innehåll till våra picknickkorgar. En annan dag kunde det våra bänkar framfor scenen och allsång, en tredje en jazzkvartett...
   Visst tål stans parker några välplacerade restaurangtält. De kunde få vettiga hyror så de fick råd att slåss om vår gunst istället - konkurrera med musik, artister, priser eller bara god mat i ljudmiljö det går att äta i.
   Vi skulle förstås dansa- dygnet runt, från en stor, centralt placerad dansbana - varför inte på Fiskartorget. Det skulle mest dansas till sådan musik som flesta dansar till. Vi kunde avsluta med att utse det bästa paret på dansgolvet i olika dansstilar. För när det rör sig om en folklig kultur, sådan som finns här och nu, finns det många, mycket skickliga utövare. På tider då det är lugnt på dansbanan kunde dessa få intas av stadens dansskolor. Med uppvisningsdans eller med att låta oss pröva - hambo kanske, eller bugg eller kanske något så exotiskt som en stelhöftad svensk samba.
   Klart ska det säljas - av Västerås handlare och västeråsarna själva. Västeråsarna kunde få ett tält för sig, ett utställningstält där man för en dag fick försöka sälja sin egen konst eller eget hantverk till ett pris man själv satt. I andra intressen h de man tävla. Finns bara deltagare och intresserad publik kan man tävla i allt från 1ydigaste hund till grannaste rododendron.
Handlarna kunde inta gatorna och presentera sig på ett nytt sätt. Bagerierna kunde få tävla om en festivalbakelse, charkuteristerna om en festiivalkorv. Klädesaffärerna kan ha modevisningar på Stora Gatan, vi som ingen affär har kunde visa visa eget sydda kläder.
   ABB skulle förstås vara med - de kunde göra en teknikutställning för alla åldrar - där det är publiken som styr tekniken, får saker att ske, löser problem och får se vad som händer när man gör fel. Och kanske en problemlösartävling med fina priser för de unga.

Det måste finnas tusen och åter tusen förslag på hur man skulle göra en folketfest. Det kan inte vara så att vi ska behöva ta hit de nedbantade resterna.av Stockholm Water Festival som åker runt i Sveriges städer som vore det gjort av ett franchisingföretag i festival - överallt med samma knalleparad, nöjesmaskiner och sällsamma brist på egenart. Här hade vi till och med samma stuk på logon som Stockholm Water Festival Det är ingen bra reklam för kreativiteten i vår stad.
Stina Jonsson